sannaserfilm

Tim Burton igen. En film som är så fin och sorglig att man dör, jag pratar förstås om Edward Scissorhands.

Musiken i den här filmen är gullig, den skulle passa i en magisk barnfilm eller som musik i ett dockhus nästan lika bra. Den är förtrollande, jag ser en skog med olika väsen och mycket färger, men samtidigt är den så hemsk och sorglig att det kanske skulle bli lite för läskigt...

Det snöar på grund av honom, jag borde hata honom för det, men en snällare och en mer oskuldsfull människa finns det nog inte. Åh nu när jag sitter här och tittar på filmen så får jag jättemycket gåshud, allt är så fint! Men det är ju såklart inte bara fint. Den lilla hålan där alla kvinnor skvallrar hela dagarna tills deras män kommer hem från jobbet, den lilla hålan där det aldrig någonsin händer något får vara med om både något hemskt och fantastiskt.

Filmen visar hur elaka människor kan vara, men även att det finns godhjärtade som försöker hjälpa även fast det inte alltid går så bra.

 

Danny Elfman, HUR KAN DU SKAPA SÅ BRA MUSIK?! Det du gör passar till alla magiska och speciella filmer, jag förstår varför du och Burton samarbetar. Tim Burton + Danny Elfman= ja... det är obeskrivligt hur underbara dom är tillsammans!

Det är faktiskt inte bara mörk och vacker musik, utan det är väldigt glad musik med. När man får vara i den lilla byn så får man ofta höra en sprallig och nästan lite stressande musik (lite som en gammal cirkus ibland) som ja... också passar in helt perfekt i filmen.

Märks det att jag väljer mina favoritfilmer? ^^ Men jag kan ju säga såhär, dom hade nog inte varit mina favoriter om det inte vore för musiken.

Ahhh blir som när Lisa (sambo/vän) ser katter, helt galen :D.

En av mina favoritscener när jag var yngre var när man får se Edward se tillbaka på hur han blev skapad, det är lite som när Casper (i filmen Casper) knäcker och steker ägg till Cat. Det hörs mörk fast samtidig ljus och kraftig musik i scenen, jag förstår inte hur man gör, allt är så fantastiskt!

Men den bästa scenen är när Edward gör sin ängel av is och Kim (hans kärlek) dansar under den och får snö på sig. Dom säger ingenting i scenen, men musiken... Jag gråter varje gång, så jääävla underbar och allt är så fint!

Det är verkligen en ”skönheten och odjuret”-historia. Man blir kär.

 

Nästa film jag ska se får nog vara lite gladare, orkar inte med fler tårar nu :P

 

musiken som vanligt ^^ (skulle kunna lägga ut många fler, men det skulle nog bli lite rörigt :( )

 

 

Buhuuu det är så vackert :´(


p.s Carrå har lovat att hon ska hjälpa mig med min design så förhoppningsvis så kommer det vara lite finare här snart!